onsdag 27 februari 2013

Dessa "små" inlägg blir alltid lite längre än planerat

God kväll/natt!

Hinner med ett litet inlägg innan jag sussar för natten.

Musikgruppen var kalas rakt igenom i måndags, vi var bara tre stycken, fyra med musikD, men jäklar vad vi skrattade (läs: mest jag). Det gick liksom inte riktigt att hålla käften stängd. Sjukt givande var det också, då vi för första gången provade att rappa "in the end", ny erfarenhet. Vi fastnade in tha flow och började rappa en annan låt också, som inte skulle rappas, men jag tyckte vi fick in en egen nish på det hela. Jag vet inte hur man stavar nish, så ni får stå ut med eventuell felstavning. Efter lite skönsång, blev det lite mer prat och skratt med A, innan hon var tvungen att kila till bussen och jag hem.

Väl hemma blev det lite viktigt pysslande med det ena och det andra, tror (?) jag hann med en del i alla fall. Gårdagen och idag har rullat på, och jag har faktiskt hunnit en hel del. Igår hann jag ringa ett viktigt samtal, skicka något mail, fixa ett ytterst kärleksfullt och rätt knäppt (in the Ejner Lind-style) kort till min mor, man kan säga att det bara är vi som förstår att det är väldigt gripande och vackert, resten blir nog bara lite lätt... fundersamma. I alla fall, det var roligt att skriva. Hann se en film igår "flickan" som var rätt bra, streamerstället var totalt efter bara, så det tog lite tid.

Idag var det sång på morgonen, då jag fick lära mig ytterligare piano-tekniker. Går hyfsat snabbt, sen är ju jag lite ivrig. Spelade lite mer då jag kom hem, tog en promenad och fortsatte njuta av solen på altanen, och har hunnit fila en del på en låttext. Råkade somna efter en halvtimme, kan ha behövts. Efter allt som rullat på och stressat, behövde jag ta en stund då jag bara lät mig vara, och då är det givetvis min väldigt underhållande lillebror jag går till. Finns få jag kan skratta så mycket med, och vi har exakt samma humor.

Förutom tvången som driver mig till vanvett, känns livet väldigt bra just nu. I en period har det jobbigaste lagt sig på is, och det är hanterbart. Tvången blir dessvärre ett sätt att hålla allt i schack, men det får bli att köra lite hemma-KBT så kanske det blir bättre. Känner en lycka som förut hamnade lite i skymundan, och dessutom är det snart vår vilket gör saken ännu bättre. Längtar som bara den!

Ojski, klockan är tio i tolv och jag ska meditera också, får avsluta för idag och önska er godnatt!

Värme och kärlek, Yasmine

måndag 25 februari 2013

Här går det snabbt!

Litet mini-inlägg innan musikgruppen!

Igår var jag iväg till en inspirationsträff med hjärnkoll, "att nå ut i media" var temat jag valde. En väldigt intressant träff, med väldigt inspirerande människor. Vi var inte många, men då var det också lättare att alla fick komma till tals. Var faktiskt lättare att ta sig dit än jag trodde, var bara att följa vägbeskrivningen lite lätt och så var man där. Kursen höll till på Tollare folkhögskola, där jag varit förut på ananke-läger.

Vi började med lunch och prat, sen rullade dagen på av sig själv. Kändes inte tråkigt en sekund. Lärde mig en hel del, både om media, de andra och mitt eget arbete, och vet lite mer hur jag ska gå tillväga. När jag varit med i media förut har jag inte riktigt haft kunskap om hur det fungerar, och det har varit svårt att få ihop rätt budskap inom tidsramen. Samtidigt ångrar jag inte det jag gjort, det har varit lärorikt det med. Men nu har jag ännu mer skinn på nesan, eller vad det nu heter.

På vägen hem spann tankarna på, och jag blir lite smått "#¤!*&%-galen på mina tankemönster. Saken är den, att jag inte analyserar något jobbigt eller känslomässigt krävande, utan jag analyserar ungefär allt. Typ "där står en stol, står stolen där? Hur många stolar har jag hemma? Är stolen vit? Hur stavas vit? Varför finns stolar? VARFÖR FINNS JAG???", snacka om att vara lite överdrivet analytisk och tänkande -.- Försöker konstatera att stoljäveln står där, varför eller hur spelar ingen roll, men tankarna rullar på av sig själva. Måste bryta i tid, för det känns både pinsamt och irriterande att stå och reflektera över hur jag klev in genom dörren och varför, när jag står och pratar med någon, frågan är i vilken ände man ska börja. Mina tankar har alltid varit lite märkliga, men någon måtta får det vara.

Förövrigt - bra helg, mycket skratt och roliga människor. I veckan är det en del inplanerat, och en del som ska planeras lite mer. Gäller att få någon lucka att andas, samtidigt som jag tycker om när allt rullar på och sker snabbt. Först ska jag bege mig till Uppsala för att träffa A och CO! Här skall det sjungas, tjohoo.

Ps. nostalgi:



 Kära Bert, du är en äkta man. Utan dig hade jag egentligen inte haft någon barndom. <3


Ps 2. Skrev jag nyss mini-inlägg..?


lördag 23 februari 2013

Man kan vara glad också

Idag hinner jag sätta mig ned en stund i alla fall, mellan allt som händer, och skriva!

De senaste dagarna har varit riktigt bra, var nog en bra grej att få ur sig allt som kändes, och sedan försöka gå vidare. Har varit allmänt glad och tillfreds. Har varit lite hemma, och lite i Uppsala. Igår var det sång igen, blir mycket sång nu i dagarna. Vi hann sjunga en hel del, lite Joni Mitchell, lite  Adam Lambert, lite eget och vad var det mer... Jo, Kate Bush också, för er som vill ha en detaljerad redogörelse, hähä. När jag sjungit klart blev det att prata med K för första gången på mer än två veckor, så vi hade en del att prata om. Träffade M... 4 (dessa M alltså) på vägen, vi han skratta lite hej vilt så jag var fortfarande i något hysteriskt läge hos K. Men det blev att berätta allt bra och allt lite mindre bra som hänt, främst det bra, och det var skönt att få dela med någon som känt en så länge. Blev en del skratt där med, vi är väl levande bevis på att det går att ha roligt på ett psykologsamtal. Lite viktigheter hann vi diskutera också, innan det var dags att dra sig ned på stan. Tog bussen till stora torget, och begav mig på en ytterst trevlig fikastund, tiden rann iväg! Klockan blev lite över fyra då jag efter ett evigt bussletande lyckades placera mig rätt och begav mig hemåt. Resten av kvällen var jag glad och lite lätt trött, och då blir jag alltid hysteriskt och det gick liksom inte riktigt att prata med mig för att jag skrattade mellan varje mening (...) så vi gav upp. Istället slog jag mig ned framför datorn och gjorde ingenting, eller jag gjorde säkert något skitviktigt men inte fan minns jag det, somnade relativt tidigt vet jag att jag gjorde i alla fall!

Idag var det träning på morgonen och en dusch, sen träffade jag M (eeh, M... 7? 8?) på en jättemysig fika! En vän från grundskolan jag inte träffat på... ett år, måste det vara. Vi pratade och skrattade bort mer än en timme, innan det blev att resa hem till Skokloster och äta lite. Klart lyckad eftermiddag! Samtalade med M3 en stund också för att uppdatera från båda hållen, och nu blir det att förbereda sig inför mötet med hjärnkoll imorgon, och lite annat som måste göras. Blir nog borta hela dagen.

Fick ett bra mejl också, hymmel hymmel, kan förklara närmare sen. Det leder nog i alla fall till något gott.

Tvången är lite åt hälvätä idag, men jag tänker fasiken stå på mig. Snacka om analytiker deluxe, nu gäller det att bryta i tid och bita ihop. De ska inte få påverka så mycket mer.

Ciao!

Ysmeninemame

onsdag 20 februari 2013

Tillsvidare...

Istället för att skriva så mycket på bloggen idag, tänkte jag försöka lägga tid på fiktivt men verklighetsbaserat skrivande. Min bok väntar jag med ett litet tag till av personliga skäl, men min mamma gav mig en väldigt bra idé jag tänkte fullfölja. Blir jag nöjd kommer jag absolut lägga upp texten på bloggen snart.

Kortfattning: gårdagen och idag har spenderats hemma, har hunnit med lite småsaker men framförallt har jag hunnit vila. Gårdagen blev väldigt knepig, men jag orkar inte gå in för mycket på det. Behövde nog gråta och skrika lite, och jag lyckades till en viss gräns i alla fall. Måste träna på det där. Pratade länge med mamma om vissa saker, och det behövde nog komma ut. Mer kanske ni förstår i texten som kommer.

Så länge önskar jag er en superbra vecka!

Värme och kärlek, Yasmine

måndag 18 februari 2013

När tankarna är lite på helspänn, eller vad det nu heter

Halloj!

Lång dag, taskigt humör. Hrm. Berättar mer om det efter en liten kortfattning av helgen.

I lördags åkte jag in till stan och mötte upp M3. Vi letade upp ett matställe, och hamnade tillslut på någon restaurang/café mitt i smeten någonstans. Supergod mat, men man blev mätt fort. Vi hade mycket att prata om, så det blev en del babbel och skratt innan vi bestämde oss för att dra vidare till någon pub. Vid tio letade vi oss in på en hårdrockspub vid namn... ja, vad var det... copperfields? Väldigt trevligt var det i alla fall, beställde min första cider på år och dar, och så satt vi och drack och pratade tills miss-i-nassen. Mitt i natten alltså, uttryck från min barndom. Det blev en del intressanta diskussioner angående både det ena och det andra (hehe) sen blev vi akuttrötta. Vi skulle egentligen på bögklubb med killarna, men istället drog vi oss hemåt för att prata lite och sova.

Vaknade vid tolv på söndagen, och hann prata en del, äta, duscha och så, innan det var dags för mig att bege mig hemåt. Tog bussen till Rönninge, och åkte därifrån till stan och till Bro. När jag kom hem var det en del som skulle göras, och så pratade jag med mamma en stund, sen gick jag och lade mig så jag skulle orka upp rimlig tid dagen därpå (idag). Redan då jag vaknade imorse var mitt huvud inte på topp, fick inte kontrollen över allt och klarade inte av att hålla allt inne. Det krävs en del för att stänga inne saker man inte vill släppa ut, vilket gör att kroppen rycker till och krampar, och så ökar tvången. Det är det första jag reagerar på över stress. Mina tankemönster blir lite helmärkliga på många sätt, och jag tar lätt till ritualer, och då man väl börjat så står man där. Idag gick det inte så bra att sluta tänka, så jag tillät mig/tvingades agera på känslorna. Är inte van att skrika och vråla och vifta med händerna i luften, att kunna göra det är skönt och väcker skuld på samma gång. Vid ett begav vi oss till teamet, där jag faktiskt blev ensam på musikgruppen för första gången, så det blev lite privatlektion. Det var skönt att få sjunga, och så hade jag och musikD ett intressant samtal innan det slutade. På vägen hem visste jag varken ut eller in, tankarna blev nästan konkreta, så när jag lyckades hålla mig från att gråta, började jag istället skratta hysteriskt när jag väl var hemma. Hade en tid för nagelfixning på kvällen, vilket underlättade då jag fick annat att tänka på. Och så gjorde jag något av det bästa man kan göra när man har huvudet fullt och är allmänt borta - ringde A, och pratade i två timmar. Den damen kan verkligen få mig på andra tankar, och vi har alltid så många lösningar när vi pratar, samtidigt som vi bara kan lyssna på varandra.

Nu sitter jag och skriver på min blogg, faktiskt, har ni läst den? Alltså, jo, jag skriver ju där ibland, kanske jag inte har berättat. Aja, nu vet ni det i alla fall.

Nu skall det ordnas lite till, och sen blir det sömn för imorgon ska jag träffa L! Ska bli underbart.

Werme och charlek, Chasmine

lördag 16 februari 2013

Idag ska det bli lite kalas

Hej kära vänner!

Två-dagars regeln är här igen ;)

Igår var jag till teamet på sång igen, men först fick jag faktiskt lära mig lite grundackord i piano vilket faktiskt var väldigt smidigt och roligt. Vi hann sjunga en låt med Antony and the Johnssons också, vilket tog lite tid att anpassa efter rösten, men tillslut gick det. Efteråt drog jag mig hem till A som var lite krasslig, men vi snackade på som vanligt som bara vi kan göra. Det blev inga megakramar, men med en meter emellan oss hade vi lika kul ändå, så det så! Var där från tolv till sex ungefär, tiden rann iväg som vanligt. Tack för dagen hjärtat!

När jag kom hem slog jag mig ned här som vanligt, och satt vid datorn i ett ex antal timmar innan jag insåg att jag borde sova för att orka upp innan eftermiddagen idag. Var en trevlig stund här i alla fall! Min dator alltså, det är grejer det. Imorse vaknade jag vid 12, och har hittills hunnit skicka lite mess, prata i telefon, sitta här, äta och göra mig i ordning. Ska göra ett par grejer till, sen bär det av till staden Stockholm för en pubrunda med M3 och eventuellt lite bögkalas. Mycket trevligt, och nu kan jag dessutom dricka lite!

Igår var tvången förjäkliga, to be honest, hakade upp mig stup i kvarten på allt. Mest blir jag irriterade och färdig att skrika rätt ut, men det är väl rätt krävande känslomässigt också. När jag trycker undan minnen och känslor av minnen, blir antingen tvången värre eller så blir min kropp knäpp. Rycker till i spasmer var fjärde sekund, vet inte riktigt hur svårt det kan vara att - slappna av - . Ska bli roligt att få komma iväg idag i alla fall, tänka på annat. Imorgon är det nageltid (alltså, haha, jag ska fixa mina naglar, inget annat), på måndag musikgrupp (!!! <3) och på tisdag ska jag äntligen träffa finaste L :D Kära någon, vad mycket smileysar det blev i detta inlägg. Kan vara lite uppfriskande ibland.

Alltså, höjden av humor: fick ett mejl där det stod lite angående psykiatrins hus. Det räknas alltså bli många som återinsjuknar för att ingen vågar gå in i själva huset (som ser lite väl futuristiskt och läskigt ut, kan jag hålla med om). Tragiskt och ironiskt på samma gång, "hur tänkte ni nu?".

Hmmmm vad ska jag skriva som avslutning....

Lägger in en bild som föranledde en del diskussion, av det knäppa slaget (bilden hade inget med diskussionen att göra);



Humor.se, tjohoo! Ha en underbar kväll!

Yaseminene

torsdag 14 februari 2013

Glad alla hjärtans dag!

Halloj!

Tänkte försöka hinna med att skriva ett litet inlägg i alla fall. Det har blivit varannan-dag-köret här ett tag, då det har varit lite stressigt och mycket som ska göras. Får försöka hålla i det såpass i alla fall, ett tag.

Dagarna som har gått har varit bra, klivit över många trösklar, så att säga. Var på träningen igår morse, får hålla det lite diffust och luddigt, men det gick bra. Sedan begav jag mig till Uppsala, och kom hem igen vid åtta ungefär. För första gången på fleeeeeera veckor, smög jag i säng till tolv, innan dess hann jag göra lite nytta. Och så vaknade jag halv ett, efter att mamma med många om och men lyckats väcka mig, stackars mamma. Behövde nog sova ut.

Idag har jag hunnit med en del ändå, skicka en 3-4 mejl som skulle skickas, ha en totallustig diskussion i käraste E's tidslinje på facebook, pratat i telefon och hört av mig till några personer. Eller ja, så mycket kanske det inte var, men det jag gjorde hann jag med ;) Höhö.

Imorgon ska jag kila till sången på morgonen, sen bär det av till A för massor av babbel och skratt, och till sist ska jag hem - för på lördag ska jag träffa M3! Även nästa blir det en del planer, får se vad man hinner med utan att stupa.

Min kropp är lite halvmysko fortfarande, men jag gör allt jag kan för att slappna av, får köra meditation ikväll bland annat. Men min sjäääl har mått relativt super!

Gyyyyd så trist och kort inlägg, får samla ihop lite inspiration till nästa gång jag hinner skriva!

Men innan jag går - glad alla deppiga singlars dag! Humor, etc.

Ett stort gulligulligt hjärta till alla mina vänner, min familj och diverse andra jag håller högt här på jorden, jag ÄLSKAR er! <3



Värme och kärlek, Yasmine

tisdag 12 februari 2013

Här behövs lite skratt

Halloj!

Nu sitter jag på min fåtölj, min standardplats i mitt rum. Läget är under kontroll, skrev ett väääääldigt jobbigt mejl till behandlingsstället jag pratade om, så jag försöker göra helt andra saker så jag kommer bort från det där. Med andra ord - inga mer ord om det.

Igår begav jag mig till Uppsala för en trevlig fikastund, och efteråt ett hjärnkoll möte. Hela dagen gick bra, så bra att jag glömde bort att äta (...) och höll på att halvt dö av hunger och kramp och andningsproblem och hjärtrubbningar (har jag berättat att jag var en riktig drama-queen som barn? Då jag dog av hunger, DOG jag av hunger, eller smärta, eller trötthet eller vad det nu än kunde vara. Hähä). På mötet var det filmning av oss "brukare", och det kändes kul att få träffa alla igen. Många bra idéer, och intressanta konversationer. Träffade även en gammal vän från innebandyn på bussen, vilket var jätteroligt.

Förutom det, blev det slut-på-pengar-smsande och en film på kvällen. Såg "vi måste prata om Kevin" vilket är en film jag tycker porträtterar ren ondska. Handlar om en mamma som föder en son, och upptäcker från början att något med sonen inte är som det ska. När han är tonåring begår han en fruktansvärd handling, och efter år av ren psykopati, funderar mamman på om man kan älska sin son till alla odds.

En bra, men väldigt fruktansvärd film som på sätt och vis väckte jobbiga känslor. "Nej barn kan inte vara psykopater, alla barn är goda från början etc" men där kan jag tyvärr säga att jag inte håller med. Det är tabu, det pratas inte om, men jag tror (och har upplevt) att barn kan födas... ja, onda. Psykopati är intressant, och det tänker jag inte gå in på så mycket mer, för ja... Det väcker en del känslor. Men i alla fall.

Idag har jag hunnit promenera med mamma, skriva mejlet, läsa lite och skriva ett par mess. Har lite planer i veckan, så får vi se hur det blir.

Nu ska jag försöka göra/se/läsa något riktigt jäkla roligt, det behövs!

Ljus, Yasmine


-------------------------


söndag 10 februari 2013

Resumé och reklam!

Måste erkänna att jag har lite bristande fantasi då det kommer till vad jag ska skriva här just nu, men idag får det bli lite resumé och reklam!

Igår vaknade jag vid tio, gick upp och åt frukost, och slog mig ned här. Efter några timmar tänkte jag meditera och slog på någon meditations-cd, och lyssnade till en skånsk mansröst som låååångsamt förklarade att "bluuunda, andas genom näääääsan, och detta är till för att ni ska mediteeera och inte sooooova...", ungefär så mycket hörde jag innan det blev Zzzznark. Sov bort tre timmar och som vanligt hamnade jag i den omtalade sömnparalysen, dvs lillebror kom in och försökte prata, men jag kunde inte svara för jag var paralyserad trots att jag var medveten om varje ord. Alltid lika creepy, men jag har varit med om det i perioder dagligen, sedan jag gick i åttan. Drömde (*damdamdam*) konstiga drömmar också, den ni!

Resten av dagen/kvällen/början på natten, satt jag vid datorn och pratade med cyber-vänner, åt ett äpple och gick i säng vid tre. Mormor var här, då mamma var borta på någon stå-upp grej med en vän. Melodifestivalen har jag hittills knappt sett, det mest irriterande programmet i världshistorien, näst efter "på spåret" och "så ska det låta". Vet inte vad det är, men jag tål det inte. Den första killen var söt hann jag se, och så vann Seanis bananis, mer hann jag inte se. Pratade i telefon med fina J och M1 också + mediterade för lite spök-kontakt.

Idag har jag sovit (höhö), sett på en film (miffo som gick på teven) och kilat över med mamma till morfar, som fyller år imorgon. Fika, mat, skratt och trevligheter. Nu ska jag strax titta på film och sedan sova, för imorgon bär det av till Uppsala! Bland annat för ett hjärnkoll-möte.

I sjieeelen mår jag okej, men min kropp beter sig hell-udda. Rycker till i spasmer på grund av att jag är spänd och mår allmänt illa. Måste verkligen lära mig att slappna av, har nästan börjat gå på rutin och krypa ihop med musklerna. Funderar på att försöka gå på massage eller något.

Uppdaterar imorgon!

Ljus, Yasmine

-----------------------------------------------


Nu tänkte jag göra lite mer reklam för mina kära vänner på SafeSoul!
På sidan kan du läsa mer om vårt arbete vi gör för att förbättra livskvaliteten för unga drabbade, där finns även vi föreläsare med och information om oss.
Forumet är en gratis mötesplats där du kan få kontakt och stöd med andra i samma sits, där finns även vi föreläsare med för stöd och kunskap.
Ni är alltid fria att kontakta oss!


fredag 8 februari 2013

Ibland när man andas, då slinker det in luft. Tror jag.

Heeeeeeeej kära läsare!!

Nu har jag varit glad, lugn, aningen nack-spärrig, men väldigt mycket bättre i några dagar. Har egentligen inte gjort så värst mycket mer än att sitta vid datorn, men den konstanta på-flykt känslan har släppt. Och så garvar jag mig både stum, blind och döv. Det sistnämnda skulle jag i och för sig mer vilja lägga över på min mamma, och resten som hört mig. Höhö.

Känner att jag vill få ur mig lite av min positivitet också, nu när det mesta knaset sprungit iväg, om så bara för en stund är jag nöjd. Har lärt mig att njuta av de bra stunderna och ta med dessa in i de dåliga - istället för tvärtom. Det här med att ändra sitt sätt att tänka tror jag är A och O, och jag tror jag aldrig skulle kunna må så dåligt att mina tankebanor blir som förr. Har kommit för långt.

Hmmmm... ja, kan räkna upp tre saker som är roliga, för att spinna vidare på det här med gladigheten.

1.

Roliga telefonsamtal/sms. Ja, såna finns det gott om. De flesta är lite väl över-ointelligenta, lite väl knäppa och innehåller lite väl fula och konstiga ord - men det är sådant som gör livet värt att leva! Nyss skrev jag 5 konstiga saker till min mamma, medan jag var hos pappa ett hus bort, och mamma tyckte antagligen det var hysteriskt kul. Hon svarade kort och konsist, för att inte bekräfta min knäpphet. Då kan den bli lite väl utsvävande, min mamma vet hur hon ska hantera den. När hon inte är på samma humör själv, för då har vi en skylt med "stig in på egen risk" utanför dörren. Och så vidare.

2.

Evelyns videoblogg. Det var jag och mitt ex som hittade den för ett par år sedan, på SVT-humor. Alltså, egentligen är den verkligen inte rolig. Samtidigt som jag sällan skrattat så mycket, för att den är så torr och HYSTERISKT ROLIG! Älllllllllllskar människor som kan bjuda på sig själv, och driva lite med sitt ursprung/läggning/åsikter/personlighet etc. Det kan Evelyn. Jag ska gifta mig med henne när jag blir stor.


(Ja, videon var väl utvald)

3.

Metaforer.

"Jag sitter i en mörk tunnel, väggarna kryper närmre. En evighet utan tecken på avslut. Mitt hjärta slår fortare, och en känsla av rädsla kryper inpå. Allt som sker runtom mig blir suddigt, och jag blundar så rynkor bildas över mina ögonlock. Ångesten stryper mig sakta inifrån, och i mina hörselgångar sitter en gubbe som skriker åt mig, väser, vrålar, för att jag ska slippa denna känsla av vanmakt"

Ja, det är alltså jag när någon tuggar, smaskar eller sörplar. En ren jävla plåga med andra ord, gubben har jag döpt till Bertil.

Så var det med det, nu ska jag se en film och så får vi se vad som händer sen!

Värme och kärlek från en uråldrig permanent länk.
 

tisdag 5 februari 2013

Lite smärta och lite ljus

Woop woop!

Ja, nu var det några dagar sedan, fick äntligen ett utrymme att skriva.

Vi börjar med det negativa för att få det avklarat.

Läget växlar, och är periodvis rätt illa. Från fredagen till igår var jag helt utanför min egen person, eller kanske snarare inifrån, och kikade ut. Ingen kontakt med varken mig själv eller världen, har fungerat per automatik. Varje dag har jag vaknat genomsvettig, helspänd och redigt borta, någon dag slutade det i tyst gråt. Drömmarna gör mig galen. Märker att någon slags inre stress strålar ut genom kroppen, vilket leder till kliande hud, värk i lungor, muskler och leder, yrsel och andningsproblem. Har inte riktigt kunnat särskilja det ena från det andra, men har en viss aning om vilka grunder måendet står på. För det första är jag mer eller mindre medicinfri vilket är ack så skönt och behövligt, och någon tung tjotahejsan vägrar jag gå tillbaks till. Däremot är barriären mellan mig och mina känslor borta, och allt jag dolt kommer fram. Trots att jag anser att jag inte bör ha mediciner i det omfånget och att det finns (mycket!) bättre sätt att hantera svårigheter, saknar min kropp något den haft i sex år, och då är det inte konstigt att kroppen ballar ur. Först vill jag vänta två veckor och se om det kan bli bättre, då min kropp vant sig.

Jag är väl medveten om att medicin inte har varit en lösning för att jag ska bli fri, utan bara för att jag ska slippa problemen en bit till. Någon gång måste jag ta itu med det, jag VÄGRAR ta mediciner hela mitt liv, det domnar bara bort, grunden finns kvar. Då kan jag lika gärna göra det nu, när jag någonstans ändå är mer mogen än jag var förut. Och nu när barriären är borta är allt mitt framför mig, och jag splittras upp och vet inte om jag ska blunda eller inte. Jag vet inte vad som är bäst. Jag satsar på en balans, titta utan att gräva, försöka leva, fungera i vardagen, framtill jag befinner mig i det stadiet där jag är redo. Jag förlitar mig på mig själv och kommer aldrig lägga ett ansvar hos någon annan, jag kan få nycklarna men måste använda dem själv. Problemet nu är att jag har 100 nycklar och vet inte vilken eller vilka jag ska välja. Det finns en tanke, en idé, ett hopp, och blir det som jag och många i min närhet vill, kan jag snart ha tillgång till dessa nycklar. Mejl ska skrivas, eventuella samtal ska ringas, frågor ska få svar. Vill inte dela med mig för mycket än, hinten jag kan ge är att jag hittat ett ställe som behandlar min typ av svårigheter. Det måste bara fungera rent praktiskt. Givetvis kommer jag fortfarande besöka teamet, och jag kommer inte ge upp och bli omhändertagen på det sättet, bara få hitta en plats som kan bearbeta det tunga jag bär på, på bästa sätt.

Jag ser egentligen inte den jag är i diagnoser och symptom, däremot är det en lättnad att förstå varför jag upplevt alla dessa former av känslor. När jag var 14 och ständigt befann mig i ett dröm-tillstånd där jag inte hade någon som helst kontakt med mig själv och omvärlden, förstod jag inte varför. Jag trodde jag var ensam, galen. Vetskapen om att många andra har upplevt detsamma, och liksom jag vandrat genom psykiatrin år efter år utan att bli sedd som annat än sjuk, gör att jag inte längre känner mig ensam och oförstådd. Det gör att jag kan förstå mig själv, hur jag fungerat. Jag har aldrig kunnat känna igen mig i alla dessa former av benämningar, det har funnits så mycket utanför dessa beskrivningar som inte haft ett namn. Nu har det, det. Och jag vet att jag kommer bli fri. Jag känner allt annat än hopplöshet. Det är bara nu, och under tiden, som allt känns förjävligt rent utsagt. Men jag försöker släppa taget om skammen och skulden över att inte kunna hantera alla problem just nu, inser att jag får "gnälla" och släppa masken, till och med vråla, skrika, gråta och självömka - bara jag inte fastnar. Har man inte haft förmågan att skrika ut sin förtvivlan i alla dessa år, är det fullkomligt legitimt att låta lite när man gråter, och inte hålla handen för munnen. Jag behöver inte bli våldsam och dramatisk, men det är okej att vråla och skrika att man är less. Det är inte farligt. Jag försöker att inse det.

Idag, just nu och många timmar tillbaka, är jag lugnare än på väldigt länge. Jag har pratat på och skrattat, lyckats äta utan kväljningar, varit produktiv och närvarande. För att berätta lite om dagarna som varit; var det sång i fredags vilket var....


ALLTSÅ HELVETE VAD DET KLIAR PÅ MIN FOT! DÖ FOTJÄVEL, DÖ DÖDEN DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ.......!!!!!

Ehum, sorry.

... roligt och uppfriskande. Efter sången begav vi (me and moooom) oss ned till IKEA för att fika och köpa skor. Skor blev det, ett par hyfsat snygga stövlar! På IKEA (stammisplace foshoo') var det kul. Så kul att man fick ont. I magen. Halva bordet vände sig om. Kul för oss.

På kvällen kom finaste A för sleepover. Då blev det (A-citat) "70% skratt och 30% babbel", du får ursäkta mig min fagra mö om jag sabbade ditt citat med något påhitt. Det var så skönt mitt i allt, att få umgås med någon där vi verkligen förstår, både varandras tårar och skratt (aw, så vackert). Vi babblade och skrattade sönder oss (läs: jag skrattade sönder mig, A skrattade mycket men mer normalt. När jag skrattar nu för tiden, är det som att kräkas fram ljud tills det gör ont. Typ). Sedan sov vi.

I lördags åt vi frukost och pratade lite till, och när A gått var det gråtkalas och bortkoppling, men den biten hoppar vi. Över till måndagen.

Musikgrupp, wohoo. Igår hade vi en ny elev i klassen, det var jätteroligt att få mixtra mer med våra röster! Musiken vägrar jag sluta med, även om så mamma får dra mig dit. Fick även ett superhärligt besked från hjärnkoll - och har nu min första föreläsning bokad! Resten av dagen/kvällen/början på natten satt jag å surfa på näääätet. Då försvinner tiden kan jag säga.

Idag var det sång på morgonen och då fick jag höra väldigt lovande ord om mitt låtskrivande. Sådant är verkligen upplyftande, och jag kan faktiskt ta det till mig! Fick en tid med K efter och fick prata ut om allt som varit, och det kändes som något lättade inom mig. Sedan dess har allt känts okej, vissa stunder väldigt hoppfulla. Förutom lite ryggont känner jag en större harmoni inom mig, än de senaste tre veckorna. Nu ska jag strax sova!

Avslutning: jag såg en film i söndags, jag skojar inte, det var den vackraste filmen jag sett. Tre sekunder senare blev det "gilla" på facebook och lång eftertanke kring min nya favorit <3 Hjärta och smärta, eller något. Den hette "weekend" och handlade om två homosexuella killar som under en helg kom att påverka varandra för all framtid, jag höll på att smälta. För det första är jag ju (som ni kanske redan läst) VÄLDIGT förtjust i gay-killar, och jag har nog aldrig sett en vackrare film. Sådant som förgyller vardagen, helt enkelt.

Hade jag varit kille hade jag varit bög, så enkelt är det!

Nej nu måste jag sova, önskar er en underbar natt och morgondag!

Kärlek, Yasmine